Minnen!

    2009-02-26 / 21:54:07 Publicerat i Min vardag - Allmänt  
Jag har så många minnen, det är läskigt att vissa stunder är så svåra att komma ihåg i detalj. Stunder som man verkligen vill minnas livet ut som är suddiga just nu. Därför ska man skriva och ta foton :D Det är en bra minnesförvaring.

Min kompis Emma sa för ett tag sen:
"Men tänk ändå, den sista terminen i nian tjatade vi så mycket om hur vi längtade efter att få komma ifrån Central, och hur tråkigt det var där, men nu när alla har splittrats och man väl har kommit därifrån så vill man typ bara tillbaka." Håller med henne, vissa saker som man tycker är jobbigt kommer man en dag sakna, så det är bäst att ta vara på varje stund. 

Jag har väldigt fina minnen som jag ska vara rädd om och uppskatta, som  till exempel alla resor jag varit på.  

Pappa jobbade innan på kryssningsfartyg som läkare. Han var borta en hel del och det var jobbigt, men sen fick vi komma och hälsa på! Jag kommer ihåg hur chockad jag blev när de sa att jag och mamma fick hälsa på i 5 veckor om pappa jobbade i 5 månader. Jag blev helt överlycklig. Han började jobba för företaget Royal Carribean och den första båten han var på hette Vision of the seas. Jag kunde aldrig föreställa mig hur lyxigt och fint det kunde vara på en båt förrän jag kom dit. Och jag kunde aldrig föreställa mig hur ett liv på en båt kunde se ut. Det var år 2004 en morgon på vintern vid 4 tiden som jag och mamma tog tåget till köpenhamn med gigantiska väskor, jag hade sagt hejdå till alla mina kompisar som jag inte skulle få träffa på över en månad. Vi kom till Köpenhamn mamma och jag, spända och förväntansfulla och flög till slut ända vägen till Alaska, USA. Vi checkade in på ett hotell och somnade på studs och vaknade väldigt tidigt nästa morgon för att hämtas upp av en taxi som skulle köra oss till en tågstation. Vi väntade och väntade på tåget som skulle ta oss till hamnen där båten stod. Jag förväntade mig ett vanligt tåg men det som kom var långt ifrån vanligt. Det var två våningar på det och den övre våningen var bara av glas så om man satt och tittade upp såg man alla stjärnor. Det var världens mjukaste stolar och jag ville bosätta mig på det där tåget. På den nedre våningen fanns restaurang kupén, med bord som hade vita dukar och servitriser. Det ljusnade och Alaskas fantastiska landskap blev synligt för mig för första gången. Berg, vatten, djur, natur. Underbart. Jag tittade ut under hela resan och ville knappt slita mig iväg till toaletten. När vi kom fram mötte pappa oss på stationen med två röda rosor och jag kände mig som världens lyckligaste..

Vi gick en promenad och pappa visade oss runt, han hade redan varit där med båten några gånger. Vi såg en säl i hamnen och jag var helt förbluffad. Men jag kunde allt spara mig för några timmar senare hade jag all anledning till att vara förbluffad, när vi steg på båten första gången. En gigantisk båt! Fönster överallt, balkonger överallt, ett jättedäck längst upp med pool, minigolfbana och barer, glassbarer, restauranger m.m.
  Middagarna var nästan maffigast. Servitriser överallt. När man åt på kvällarna var man finklädd, jag fick känslan av att man befann sig i "Titanicfilmen" och när man kom in i matsalen sprang det fram servitörer som skulle escorta en till sitt bord och sen fick man en fem-rätters middag. Helt otrolig mat! Det fanns affärer och en biograf, barer, klubbar och en spa-avdelning! Jag var i paradiset :)

Vi åkte först runt i Alaska, vi såg björnar, glaciärer och valar och fina utsikter och fick träffa lokala människor.  Det finns så mycket man kan berätta om i detalj! Vidare till Mexico, och då var vi på havet i en vecka. Man kunde då ägna sig åt massa aktiviteter på båten som tävlingar, titta på shower och dansföreställningar (jag vill stå på den scenen någon dag), prova på spanska, yoga, pilates, aerobic, allt! Mexico ville jag inte lämna, det starkaste minnet därifrån var när jag simmade med delfiner som alltid varit mitt favoritdjur. Det var verkligen obeskrivligt att få komma så nära de. Vårt nästa äventyr var att prova på äkta tacos, simma med vattensköldpaddor, snorkla och att stöta på stingrockor, jag fick panik men efter ett tag vande jag mig och tyckte det var otroligt. Vi såg fantastiska stränder och natur. Sen kom en annan höjdpunkt! HAWAII, vi besökte ganska många av öarna och det var hur fint som helst, precis som man föreställer sej om inte bättre. Stränderna går knappt att minnas så chockad man var! Vi var på ett ställe, som ett gigantiskt levande museum där man hade gjort miniatyrer av alla hawaiianska öar och byggt upp hur det såg ut på urinvånarnas tid, så sprang där runt folk, utklädda till polynesiska tjejer i houla houla kjolar som dansade. Jag, mamma och pappa åkte en natt ut till en strand och tog en midnattsdopp. En annan dag åkte vi till en hotellresort och var vid en strand som tillhörde hotellet. Där fanns det mängder av vattensköldpaddor som simmade runt. Mamma var där själv en dag när jag var med pappa och då såg hon ett brudpar som gifte sig på den stranden i solndegången. Om jag någonsin ska gifta mig så är mitt drömställe för det på en strand, barfota i solnedgången. 

Den resan var magisk och jag ville inte lämna det, och jag ville inte lämna pappa. Men så blev det och jag kom tillbaka till Kristanstad, regniga Kristianstad. Jag vet inte riktigt om jag kan säga "Borta bra men hemma bäst" för det kändes trist att lämna allt. Det roliga med att komma hem var vännerna såklart. Men annars ville jag bara tillbaka. Där fanns det inga bekymmer eller problem, bara utflykter, äventyr och glada miner. Jag var fri och levde i en dröm för ett tag. 

Efter det gjorde vi några resor till med andra båtar, med ännu mer äventyr! Vi besökte västindien och sydamerika, grönland och island! Helt fantastiskt och jag kommer aldrig glömma något av det. Uppskattar verkligen den tiden av mitt liv och vill bara tillbaka! Minnen är något att ta vara på, stora som små!

Här är några bilder från resorna som jag själv tagit (förutom de som jag är med på då ;) )

                                                       

Ett minne för livet!
Kommentarer
Postat av: Louise

Men.. din lilla skitunge! ;P Jag visste inte att du var så duktig på att fota. (Jag är världens fotonörd) Vad kul , eller så.. haha ^^ Hur fina bilder som helst verkligen! :)

2009-02-26 @ 23:38:02
URL: http://louiseec.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0