Nu lägger jag upp lite gröna bilder som jag har tagit =) 

Idag har varit en så konstig dag! Jag har varit på väldigt annorlunda humör, var väldigt pepp på skolan men när jag kom dit så mådde jag inte särskilt bra och dagen var bara seg, dansen gick inte speciellt bra. Jaja, sånna dagar har alla då och då. Den blev dock mycket bättre hemma hos Anna (annagranstrm.blogg.se)  Jag, Daniel och Christoffer skulle plugga på historian, vilket slutade upp i flummiga samtalsämnen och bloggvideo-inspelningar av Daniel (daneep.blogg.se)



Har lyssnat massa MJ nu och tittat videos, såg Michaels presskonferens inför turnén och han fick knappt chans att prata, folket var som galna. Kan inte fatta att jag kommer vara en av de sen. Det oroar mig dock att resan inte blir av. Tänk så sprids svininfluensan till London och allt blir inställt, eller så får jag inte mina biljetter, usch vad jag oroar mig. Fick en våg av "NEJ NEJ NEJ" känsla igår när jag pratade med min brorsson Christoffer, 8 år. Han är fullständigt galen i Michael Jackson. Tittar på youtube varje dag för att härma hans danser, han lär sig själv moonwalk och alla andra danssteg som är typsikt Michael Jackson. Han kan varenda IH och AH och WIIHI i alla texter och han kan bara inte sluta prata om honom. Det närmsta jag kan komma som var min idol i den åldern är Spice Girls. Jag skulle blivit väldigt glad över att få se de men otroligt ledsen om någon i min familj skulle åkt utan mig. Ändå kan man inte jämföra de artisterna, Michael betyder så mycket mer för Christoffer nu än vad Spice Girls gjorde för mig.  Jag råkade utan att tänka berätta för Christoffer att jag skulle till London och se Michael, han blev så ledsen. Bara av att titta på hans uttryck en sekund såg jag hans besvikelse. Jag var tvungen att ljuga och sa saker som " Nej det ska jag inte alls förresten tror jag, det är för dyrt, jag är för ung, det är farligt, det är långt iväg o.sv." Men han var fortfarande ledsen eftersom han ville se honom så mycket. jag lovade att han och jag skulle se en konsert med Michael i framtiden, fast Christoffer vet inte att detta är Michaels sista konsert. Det känns så hemskt att han aldrig kommer få se honom. Jag visste inte vad jag skulle säga. Han sprang till min bror, ledsen för att han ville träffa MJ. Vi gav honom idén att skriva brev till honom och skicka med en DVD där christoffer dansar. Då blev han lite gladare, han är verkligen hoppfull och vill att Michael ska se hans video. Jag skulle väldigt gärna vilja ta med min lilla Christoffer, jag vet hur han känner och hur mycket han vill se honom. Jag vet inte om jag kommer våga berätta för honom att jag ska dit. Känns som att jag kommer förstöra en dröm som är så nära för honom då. Men det är fullt omöjligt att ta med honom. Jag kan inte ta med en 8-årig pojke från Kristianstad till London utan hans föräldrar. Det ansvaret är omöjligt för mig att ta vara på tyvärr...

Natti!!