Ikväll ska jag träffa Barbackas danskompani och se föreställningen "Faith" med Unga Fuse tillsammans med dem. Kommer bli riktigt kul och även en bra stund att säga hejdå till hela gruppen. Det här med att säga hejdå är inte riktigt min grej. Eller vem tycker om det egentligen, men jag säger "Vi ses igen" :)

Om det är någon som läser detta som är grym på bloggdesigner eller känner någon som är det så hör av er. Vet inte vad som är problemet med min design men på något sätt har den försvunnit spårlöst. Vill gärna få ihop den igen ;)

Höga ambitioner, på gott och ont. Rädslan för att misslyckas finns såklart när jag kastar mig ut i världen och in i något helt nytt, långt borta. Modig eller alldeles för impulsiv? Vad det än är är jag säker på att erfarenheten kommer leda mig på en bättre väg om det inte känns bra. Och om det känns bra har jag vågat och det har lett till något som passar mig, något jag trivs med. Man måste chansa i livet och jag är för nyfiken på världen för att stanna. Jag tror och hoppas att detta är det rätta för mig och jag går in för det helhjärtat och med öppet sinne för vad jag ställs inför. Det svåra är att ta det första steget. Snart tar jag det. Om 19 dagar.

Visum (X)

Stipendieansökningar (/)

Packning ()

Studielån (X)

Försäkring (X)

Flygbiljetter (X)

Temporärt boende ()

JANUARI - upplevelser, erfarenheter, lycka

Slutet på 2010 var inte det bästa för mig och jag var väldigt hoppfull inför 2011 och hade mycket att se fram emot.

Det nya året invigdes i Kivik med kära vänner och bara tre dagar senare åkte jag och Daniel på ett av våra livs största äventyr, projektresa i Gambia där vi undervisade barn i dans. (Gamla inlägg från detta kan läsas HÄR) Går knappt att beskriva hur mycket intryck och upplevelser vi fick vara med om på bara två veckor. Det bästa jag har gjort! Är stolt, glad och tacksam över denna upplevelsen.

FEBRUARI - kärlek, energi, plugg

Var en bra månad! Många myskvällar, roliga fester och utekvällar, träffade mycket folk och tog vara på mina dagar. Resan gav mig mycket energi och jag satsade mycket på både plugg, vimmelfoto och umgås med vänner och familj. Alla hjärtans dag spenderades med några singelvänner i äkta girl-power feeling men fick snart upp ögonen för en mycket speciell person.

MARS - Hoppfull, orolig

Tankar om framtiden sattes igång, vår slutproduktion remember tog plats, Umgicks intensivt med kära vänner, väldigt trött på dansen i skolan, satsade på teori, hade väldigt mycket problem med min rygg som tyngde mig, fick genomgå en hel del läkarbesök och ett smärtsamt ingrepp som tyngde ner mig och stressade upp mig. jobbintervju och cv-fix, fyllde 19 och fick studentmössan lagom till dagen! Kärlek växte.

Superb början på april med födelsedagsfest tillsammans med Anna, härlig kväll att tänka tillbaka på. Jag piercade tungan som jag fick i födelsedagspresent av vänner och levde på isglass och soppa ett tag, spenderade mycket tid med nära och kära - grillfester , fikastunder och en mysig helg i sommarstugan, såg Dalai Lama i Lund! Firade en mysig påsk i Stockholm med släkt och fick tid att vila upp mig under lovet.

MAJ - Kärlek, stress, lycka

Månaden då det blev han och jag, då vi utvecklade vår vänskap till kärlek och då jag inte brydde mig om konsekvenser utan vågade ta steget, och det slutade inte i katastrof som jag hade trott. Nykär och lycklig. Jag återupptog fotograferandet och jag drömde om min framtid. Dansen kändes överlag jobbigare och jag gjorde vad jag kände mig tvungen till och fortsatte satsa på teorin. Var ordentligt stressad ett tag över allt som skulle göras. Men tiden i skolan tog jag vara på iallafall, en månad kvar till studenten kändes ut i fingertopparna. Det var bal och jag gick med min bästa vän Daniel som planerat sen länge, underbart att få gå med honom som jag delat så mycket med under dessa tre år. Jag och Jessika höll ett halvseriöst tal, vi åt god middag och dansade hela natten lång och min söndriga klänning är bevis. Underbart minne.

JUNI - studentlycka, festligheter, uppskattning

Wow, denna månad var fylld av festligheter. Träffade vänner jag inte träffat på länge, femkamp, skattjakt, turer till stranden, härlig midsommar och inte minst studenten. Min syster kom och överraskade mig under sommarshowen och var med mig på min student och det uppskattade jag enormt, min farbror och faster kom från stockholm och vi hade middag på dagen med familjen. Firade ännu mer med fest några dagar senare med nära och kära i sommarstugan och hade det grymt trevligt. Att ta studenten var fantastiskt, hela dagen var vi alla uppe i varv, att gå upp kl 06.00 var inte alls jobbigt och man kunde inte få en bättre start på dagen än champangefrukost i botaniska. Vi vandrade genom stan och skrek och sjöng tills vi var hesa, vi hade mysig lärarlunch och en sentimental avslutning på scen med och utan publik. Vårt flak var bäst och alla var på topp, middag med familjen och sedan vidare till Ina och Daniel för att avsluta i Malmö på efterfest. Helt fantastiskt, overkligt att tänka tillbaka på. Jag kände mig rätt tom efter studenten och framtiden låg som en dimmig slöja framför mina ögon. Min rygg var ett ständigt orosmoment och jag var osäker på om mitt beslut att stanna i Kristianstad till hösten var det bästa beslutet. Jag kände hunger efter att åka iväg, jag ville utomlands, jag ville utmana mig själv och jag hade bråttom. Just då förstod jag inte vad lugn var och jag hade svårt för att låta tiden leda mig till rätt väg.

JULI - Rastlöshet, beslutsånget

En sommar utan så mycket jobb, lite vimmelfotografering när det behövdes under vissa helger och kristianstadsdagarna. Oroade mig mycket över framtiden och försökte lista ut vad jag skulle göra med Australien, och hur, och när, och om jag vågade. Jag sade upp mitt rum i lägenheten i Lund och tömde den, flyttlådor tillbaka till min hemstad Kristianstad och motivationen låg inte på topp. Min rastlösa själ fick nog av det mesta just då och bokade en biljett till underbara Grekland precis i rättan tid eftersom jag var i stort behov av att komma iväg ett tag. Två veckor in i augusti månad spenderade jag i Kos med sol, upplevelser, utflykter, bad, fest, besök i Turkiet, härligt folk och paus från vardagen.

Resan till Grekland gjorde att min sommar kändes som en sommar och därefter fortsatte kalaset och min kusin gifte sig. Festligheter på både gott och ont när nästa var avskedsfest för mina vänner Daniel och Ina. Mina närmaste och bästa vänner skulle ut på äventyr, England och Tanzania. Det gjorde mig så fruktansvärt glad och stolt, samtidigt ville jag kidnappa de så att de aldrig skulle åka och bara stanna med mig. Mycket skratt, mycket tårar. Först nu började jag inse att verkligheten inte bara smög sig närmare utan att jag faktiskt stod mitt i den, omringad av den. Jag och mina vänner vill så mycket och vi har alltid haft drömmar, liknande drömmar men ändå så olika på olika håll i världen. Nu var det snart dags för två av mina vänner att förverkliga de.

Min nya vardag tog plats, mina närmaste vänner befann sig på olika håll i världen och jag hade fått min plats. Jag började jobba på musikskolan och kulturhuset barbacka med dans varje dag. Trivdes direkt som fisken i vattnet. Jag hade turen att få ett underbart jobb men roliga uppgifter och ansvarsområden, planerade föreställning, var med när Barbackas danskompani startades och gjorde massor av kul med dem, jag började koreografera och lära ut till musikalgrupperna Flash och stars som ska sätta upp "Footloose" och "coffehouse by cats" nästa termin, började undervisa i barndans, jazz, modern och street och fick hålla i streetklass på c4-gymnasiet. Jag planerade en hel del inför framtiden och jobbade mycket med ansökning till Griffith university.

Jag fick mitt antagningsbesked från Griffith university och kom in på fotolinjen. Överlycklig och förvirrad, med blandade känslor jobbade jag på här hemma och försökte lista ut vad mitt nästa steg skulle bli. Jag lade ner mycket tid på att planera inför danskompaniets föreställning. Hade det lite jobbigt med min hälsa ett tag men blev bra hyffsat snabbt som tur var :) Spenderade de flesta av helgerna i Lund!

NOVEMBER - Äntligen

Ansökte även till Creative industries på Queensland University of Technology och blev antagen! Tackade ja direkt och började organisera upp allt som ska göras, mådde bra och saker och ting började falla på plats! Mycket jobb med kompaniet, vi gjorde massa kul, workshops och besök på skånes dansteater.

Jobbet gick toppen och jag hade så kul. Vi hade premiär av vår föreställning Vintervitt, jag var i Lund en hel del och jag träffade vänner jag inte gjort på länge. Jag åkte upp till min pojkvän för att överraska honom på julen och vi hade en mysig vecka innan vi kom ner igen för att fira nyår med härliga människor!

Lycklig, förväntansfull, spänd, nervös, hoppfull, rädd, pirrig.

Den 9:e februari flyttar jag till Brisbane, Australien för att plugga på Queensland University of Technology! Linjen Creative industries. Det är en utbildning där jag får kombinera olika inriktningar. Man väljer två majors (man kan välja mellan b.l.a dans, media och kommunikation, journalistik, drama, mode, litteraturhistoria, musik), sedan väljer man även två minors. På så sätt kan man forma sin egen utbildning.

Det var genom Study abroad som jag hittade denna skolan, i våras hade de en mässa om utlandsstudier i Malmö. Gick dit, förväntansfull, men visste inte vad jag var ute efter egentligen. Första tanken var Griffith university som också ligger i Brisbane och jag sökte bachelor of photojournalism, även fast jag var tveksam till en fotoutbildning. Jag älskar att fota och det skulle varit underbart att jobba som fotograf, men jag har så många viljor och visste inte om jag skulle våga rikta mig in på EN grej. Jag tänkte att jag skulle veta vad jag ville om jag kom in. Jag kom in, blev jätteglad över det men istället för att känna att jag ville detta så blev jag ännu mer tveksam.

Jag har vetat om att bachelor of creative industries på QUT har funnits under hela tiden men inte uppmärksammat det så mycket, men när jag tittade närmare på utbildningen kändes det helt rätt. Jag var ute i god tid med ansökningen till Griffith men tanken på att söka till QUT kom i sista sekund. Hade inte alls några höga förväntningar och visste att det inte var säkert att jag skulle komma in. Men bara någon vecka senare fick jag beskedet, tackade ja med detsamma och började ordna med allt annat som kommer till.

Nu är det snart dags, tiden går snabbt. wow!

Mitt och Daniels projektarbete var att åka till Gambia och undervisa i dans.

De första dagarna efter att vi kom hem från resan var hemska. Jag kände mig tom och ensam och jag kände mig inte bekväm alls. Det vi fick uppleva under två veckor där gav mer än vad flera år skulle ge här hemma. Daniel sa till mig efter första dagen att vi skulle kunna åka hem direkt och ändå ha lärt oss sjukt mycket. Varje dag var fylld av nya intryck, känslor och upplevelser. Jag hatade att vi bodde på hotell medan hemlösa gick omkring bara några meter ifrån det "konstruerade paradiset". Det fick en att känna sig så bortskämd och dålig. Första gången vi åkte igenom en by var det som att allt bara stannade. Min stress stannade, mina begär och mina behov stannade och man kände sig riktigt löjlig. Man tänkte igenom alla sina oväsentliga i-landsproblem och skämdes. Jag trodde att jag var förberedd, jag visste att vi skulle få se fattigdom. Jag har rest och sett människor som lever i fattigdom, jag visste om att det skulle bli hemskt att se men jag tänkte att jag skulle klara det. Men det gick inte att förbereda sig. Det gick inte att hantera. Man blir ledsen över att man inte kan göra så mycket, vi kunde till exempel köpa en påse med 50 kg ris och ge bort, men det var bara till en familj. De andra familjerna då? De som står utan ris? Vad gör man då, när man inte kan ge så mycket som man vill? En dag stannade vi längs en väg där ett gäng barn stod, vi tänkte ge bort lite pennor som vi hade med oss och de blev först jätteglada. Sen förvandlades glädjen till desperation och de började slåss om pennorna. De drog i våra kläder och händer, de bet och sparkade på både varandra och oss och vi fick till slut hoppa in i bilen och åka därifrån i chock. Daniel sa senare till mig att man i Sverige trängs och blir djuriska för att få bästa platserna i bussar eller när det är mellandagsreor men här är det fullt slagsmål för att få tag i en penna.

Jag minns speciellt en tjej som jag träffade på en färja. Hon kom från Danmark och har startat en organisation tillsammans med några kompisar för att hjälpa människorna i Gambia. Informera de om mänskliga rättigheter och ta hand om barn. Hon säger att det största problemet är att folket inte är medvetna om vad de har rätt till eller inte. Hon berättade att det i Gambia är väldigt vanligt med barn som säljer sig... Många barn förstår inte att det är fel och tror att det ska vara så, de får mat i utbyte. Hemskt.. Hon hade berättat för barnen hon tar hand om hur viktigt det var att tvätta händerna, det hade de aldrig ens tänkt på. När de fick se vad tvål kunde göra blev de helt paff. " We cant change the world but we can change one persons world" - sa hon. Och det är så sant, att sprida kunskap till en person är mer givande än vad man tror - för den personen sprider i sin tur vidare till någon annan. Hon borde vara hemma från Gambia nu och jag har fått hennes mail så jag tänker höra av mig till henne.

Fast trots alla hemskheter så hade alla människor där en jättepositiv inställning till allt! Gambia kallas för "The smiling coast of Africa" och det stämde verkligen in. Folk var glada och uppskattade livet och det de hade. Vi åkte dit för att undervisa men vi lärde oss minst lika mycket vi med. Inspirerande människor.

Det är inte lång tid kvar nu och det är både skrämmande och härligt på samma gång. Jag längtar samtidigt som jag minst av allt vill lämna ifrån mig mitt rum i Lund, lämna tryggheten och rutinen man känt och skapat under dessa tre åren och värst av allt - lämna vännerna. Men å andra sidan kan jag knappt bärga mig, jag vill ut, jag vill upptäcka nya grejer, jag vill resa, jag vill klara mig helt själv, jag vill träffa nytt folk, jag vill utmanas. Inte ens två månader kvar nu.

Apropå att sluta skolan så var jag på klassträff idag och träffade min gamla klass från högstadiet. Alla var inte där och det var ju synd men det var skoj att träffa de som var där, kärt återseende :)

CIAO

Sov länge idag och har tittat på filmen "Cry Freedom" som vi ska besvara frågor om i skolan. Håller också på med en reccension av musikalen Spelman på taket. Förhoppningsvis blir jag klar med det idag så jag kan börja på novellerna vi ska ha läst ut, fortsätta läsa Candide och skriva på min projektplan till projektarbetet. Tråkigt inlägg, jag vet men har inte så mycket annat än detta (och att jag behöver städa mitt rum) i tankarna just nu.