helg och tillbakatänk.
Helg är lika med jobb, men med lite sömn innan ska det gå bra. Idag på marknadsföringsföreläsningen pratade vi om reklam och tittade på en del klipp.. hehe.. tänkte dela med mig för er som vill se vad vi tittar på under lektioner.. (igår tittade vi på Charlie bit my finger och twilight parodi för att diskutera hur man kan göra en amatörvideo stor)
Firar om några dagar tre månader i Australien och det är ju bara galet. Kommer ihåg när jag träffade den första svensken här (förutom fina reskompis Klara). Det var när jag precis kommit från flygplatsen och skulle bära in väskorna på hostelet. Han hörde mig och Klara prata på svenska och vände sig till mig och sa: "Ni har hamnat på helt fel ställe...helt fel ställe". Wow, tack för den - när två förvirrade tjejer i en storstad precis flygit i 30 h var det inte det bästa att få höra. Följt av jet-lag och att så mycket var annorlunda och inte alls som man förberett sig inför, frustration inför att hitta boende och nervositet inför utbildingen. Första veckan var helt enkelt ganska kaotisk. Den är lite suddig för tillfället, helt plötsligt hamnade jag här i huset i Kelvin Grove med mina huskompisar som inte alls var vilka jag hade räknat med. Och helt plötsligt satt jag i en gigantisk föreläsningssal och tittade på en duk lika stor som en bioduk på siffran 1. Antalet studerande från Sverige detta år. Tätt intill några tusen från andra länder. Ja, andra veckan var inte heller så lugn. Orientation-week med klubbar som skulle värva en, allt från Harry Potter klubbar, till gayklubbar, festklubbar och filmklubbar. Mitt i all förvirring skrev jag upp mig till en kristen klubb bara för att värvaren var så trevlig, inte för att jag är religiös... Tydligen måste jag ha skrivit upp mig för att gå på informationsträffar om energidrycker också för någon vecka senare fick jag en kallelse till möte. Man virrade runt och första lektionen hamnade jag i fel sal, kom försent och var tvungen att dra en stol genom klassrummet för att få plats i ett hörn, fint! Sen var det en del förvirring med mina kurser i början, då jag var less för att jag inte kunde läsa dans i den grad jag ville. DANS denna terminen skulle innebära 3 timmars anatomi i veckan och inget praktiskt, nästa termin skulle det betyda danshistoria. Valet av att byta ut det helt mot något nytt - produktion och management var knasigt i början, speciellt när jag fick höra att en stor del av klassen hade valt att avsluta den kursen eftersom att föreläsaren var läskig och förutspådde misslyckande i framtiden för hälften av de (tydligen hade han sagt att om man lyckas är det alltid någon som stjäl ens ideér iallafall). MEN tänk att trots denna förvirring, som jag har roligt åt nu, älskade jag det nästan så fort jag kom hit och mer och mer för varje dag. Nu är jag kär i brisbane och australien och jag mår bra. Jag har det tufft med pengar, jobb och plugg och rutin på vardagen, men jag är här. Jag gör vad jag har drömt om och längtat efter och jag njuter av att få vara här. Klart att lånet oroar mig nåt så KOPIÖST MYCKET (som P skulle sagt), men jag har gjort ett val av mina anledningar och är glad för det. Det kommer bli iallafall 6 månader till här. Nu har jag skickat iväg mail och papper och förfrågningar om transfer till andra universitet i Europa (London) inom management och produktion av media och konstnärliga ämnen. Detta har lika mycket som att ha kommit hit, sina anledningar till varför jag gör som jag gör. Det beror till stor del på lånet som skulle halveras och det beror också på att utbildningarna faktiskt skulle kunna ge mig möjlighet att studera mer specifikt vad jag är ute efter. Det verkar positivt och genomförbart att göra en transfer till år 2 och avsluta min utbildning där så om allt klaffar... Då är chansen stor att det är dit jag åker. Tills jag vet försöker jag att inte stressa upp mig och bara ta dag för dag här. Ta nu en titt på vad vi ser på under marknadsföringen (speciellt när ni tittar på Lynx Jet kan ni tänka på att marknadsföringsutbildningen på detta uni är topprankat i AU ;) )
.
Jag håller mycket inne. Det är lättare på ett sätt ja, men du verkar tro att det är en dans på rosor. Det är tuffare än vad du tror. Jag blir sårad. Tycker det är jobbigt. Blir ledsen. Av ditt beteende. Vill ruska om dig och få dig att få dig att förstå. Jag vet att det inte är lätt, jag klandrar inte dig om du tycker det är svårt. Men det verkar vara bra nu ju? Jag får väl acceptera.
:)
Ta en titt: http://www.purposefairy.com/
.
Är det inte lustigt hur vi överraskar oss själva? Hur säker man kan vara en dag och hur man kan vakna upp nästa dag som ett frågetecken.
Vi tror ibland att vi vet vad som är bäst och när vi inser att vi inte gör det kämpar vi för kontroll. Är det inte läskigt och främmande att kastas ut i det okända, och ibland gå vilse. Men trots det räddas vi nästan alltid av något som får oss att stå upp igen. Som får oss på rätt bana igen och som får oss att känna kontroll igen. Men bara för en stund.
När vi accepterar att allt inte alltid blir som man tänkt sig kan vi istället njuta av sökandet. Och vi behöver inte känna någon press. Inte känna någon ånger. Vi tar alltid det beslut som vi tror gynnar bäst. Att se tillbaka på det med missnöje hjälper inget, det hjälper inte dig. Utan ett "felaktigt" beslut skulle vi aldrig lärt oss, vi skulle aldrig lärt känna oss själva och vår vilja. Vi skulle aldrig sökt vidare. Vi skulle stått still. Men vi känner att vi lever och rör oss.
Är det inte underbart att inte veta? Och att våga vara öppen för var livet tar oss härnäst utan att ångra stegen vi tog, det är trots allt på grund av de besluten vi har hamnat där vi är idag. Och är inte det bra?
Kan inte det kallas livets charm?
Alis Volat Propiis
Jag är vem jag är, jag gör vad jag gör, jag fördes hit av slumpen blandat med ordentlig eftertanke. Jag är öppensinnad och nyfiken och längtar efter att veta vart detta kommer leda mig. Jag gör något annat, något som jag aldrig trodde jag skulle komma till och jag älskar det. Jag provar mina vingar, jag flyger och jag är jag. Jag är lycklig.
En tanke
Vi alla söker, vi alla väljer olika vägar att gå. Att drömma är att hoppas. Vi vet allt, vi vet inget. Att sträva är att färdas. Färdas dit vi vill hamna, ingen annan bestämmer förutom du. Förvirring men också beslutsamhet, allt går hand i hand. Vi alla går hand i hand och ger varandra omedveten hjälp på vägen. Bara genom att vara och lyssna inspireras man av likasinnade. Inspireras att ta oss till den plats dit vi drömmer om, hoppas på och strävar mot. Vi samlar mod, vi handlar, vi satsar. Alla på våra egna sätt. Vi kanske hamnar på samma plats till slut, framtiden kanske väntar på oss för att vi ska kunna drömma, hoppas och sträva tillsammans. Ibland är det bara du som en självständig människa. Och du är stark, för du färdas av din egen vilja. Du kan, jag kan, vi kan tillsammans och vi kan på egen hand.
Borta bra men hemma bäst?
Fast vilket är nu hemma och vilket är borta? Jag hoppas att detta inte kommer att se ut som ett depp-inlägg. Jag kommer skriva hur jag känner och det är ganska upp och ner för tillfället, vilket jag räknade med när man flyttar och gör något sånt här, så missförstå mig inte ;)
Det är fortfarande knäppt att se detta som mitt hem men det är ju det, tar nog ett tag till innan jag kan känna mig helt bekväm här men jag hoppas att jag kommer stortrivas! Jag har ordnat med ett boende nu, jag tackade ja väldigt snabbt eftersom det var det billigaste boendet jag hade stött på dittills och jag är glad att det gick så snabbt. Men kommer försöka hitta något annat under tiden jag är här. Det är ett hus som ligger i området Kelvin Grove, där mitt campus är. Så bara 10 min till skolan gångväg! Huset är gulligt och det är fullt av IKEA möbler! Mitt rum är mysigt och stort med vita träväggar (ursäktar att jag är så seg på bilder, ikväll och imorgon kommer jag att ladda upp!) Down side är att folket jag bor med inte tar hand om stället alls, det första jag gjorde när jag kom hit var att rusta upp och städa. Jag bor med 4 män som är runt 30 -40 som är här för sina masters degrees. En tjej är i min ålder som kommer från Tyskland och är här för att jobba och vi kommer bra överens. Det var skumt att sova här inatt, hela veckan har jag ju umgåtts med folk och aldrig varit själv. Nu kom plötsligt alla tankar som jag inte riktigt hunnit reflektera över mitt i allt fix.
Jag kommer säkert kunna snart men jag har svårt för att se detta som en positiv upplevelse just nu och det blir mer en tuff utmaning. Hur ekonomin, jobb och plugg ska gå ihop är en fråga och saknad är något som är lätt att påverkas av i nuläget. Jag ser fram emot måndag då Orientation week börjar, alla frågor kring om jag kommer trivas med skolan blir besvarade då och jag kommer att få träffa massor av nytt folk! Veckan efter det sätter studierna igång, så fort jag har fått mitt schema så ska jag även börja söka halvtidsjobb!
Jag försöker lugna mina nerver och se det som att jag helt bestämt pluggar denna terminen men kanske inte alla år. Om det är så att jag är här 1 eller 2 terminer och sen inte studerar vidare så är inte det något problem. Då har jag läst ett antal kurser och det blir som ett study abroad program. De flesta åker hit för att plugga 1 eller 2 terminer, antingen tillgodoräknas kurserna i en utbildning i Sverige senare eller så är det i vilket fall som helst en riktigt bra erfarenhet. med detta menar jag alltså att jag inte är bestämd över att stanna för en hel bachelor degree på tre år. Men jag har turen att kunna bestämma mig för att göra det efter terminens gång. Nu är det väldigt öppet för mig, det kan bli en bachelor eller så blir det fristående kurser. Det känns helt okej och det underlättar att det finns olika möjligheter. Nu har jag ju inte ens börjat plugga så det är för tidigt att bestämma något men dörrarna står öppna för mig och det finns flera vägar för mig att gå.
Bild från South Bank, Jag och Klara ska dit idag med, förmodligen imorgon också. Än så länge mitt favoritställe i denna stan! Helt annan känsla än inne i CBD men ändå så nära myllret.
Bild från South Bank, Jag och Klara ska dit idag med, förmodligen imorgon också. Än så länge mitt favoritställe i denna stan! Helt annan känsla än inne i CBD men ändå så nära myllret.
19 dagar
Höga ambitioner, på gott och ont. Rädslan för att misslyckas finns såklart när jag kastar mig ut i världen och in i något helt nytt, långt borta. Modig eller alldeles för impulsiv? Vad det än är är jag säker på att erfarenheten kommer leda mig på en bättre väg om det inte känns bra. Och om det känns bra har jag vågat och det har lett till något som passar mig, något jag trivs med. Man måste chansa i livet och jag är för nyfiken på världen för att stanna. Jag tror och hoppas att detta är det rätta för mig och jag går in för det helhjärtat och med öppet sinne för vad jag ställs inför. Det svåra är att ta det första steget. Snart tar jag det. Om 19 dagar.
Mitt 2011
Om jag ska summera 2011 har det varit en berg och dalbana. Det positiva har dock vägt tyngre än det negativa och jag har i det stora hela haft ett händelserikt år med otroligt många fina och positiva upplevelser!
Mitt tvåtusenelva
JANUARI - upplevelser, erfarenheter, lycka
Slutet på 2010 var inte det bästa för mig och jag var väldigt hoppfull inför 2011 och hade mycket att se fram emot.
Det nya året invigdes i Kivik med kära vänner och bara tre dagar senare åkte jag och Daniel på ett av våra livs största äventyr, projektresa i Gambia där vi undervisade barn i dans. (Gamla inlägg från detta kan läsas HÄR) Går knappt att beskriva hur mycket intryck och upplevelser vi fick vara med om på bara två veckor. Det bästa jag har gjort! Är stolt, glad och tacksam över denna upplevelsen.
FEBRUARI - kärlek, energi, plugg
Var en bra månad! Många myskvällar, roliga fester och utekvällar, träffade mycket folk och tog vara på mina dagar. Resan gav mig mycket energi och jag satsade mycket på både plugg, vimmelfoto och umgås med vänner och familj. Alla hjärtans dag spenderades med några singelvänner i äkta girl-power feeling men fick snart upp ögonen för en mycket speciell person.
MARS - Hoppfull, orolig
Tankar om framtiden sattes igång, vår slutproduktion remember tog plats, Umgicks intensivt med kära vänner, väldigt trött på dansen i skolan, satsade på teori, hade väldigt mycket problem med min rygg som tyngde mig, fick genomgå en hel del läkarbesök och ett smärtsamt ingrepp som tyngde ner mig och stressade upp mig. jobbintervju och cv-fix, fyllde 19 och fick studentmössan lagom till dagen! Kärlek växte.
APRIL - glädje, vila
Superb början på april med födelsedagsfest tillsammans med Anna, härlig kväll att tänka tillbaka på. Jag piercade tungan som jag fick i födelsedagspresent av vänner och levde på isglass och soppa ett tag, spenderade mycket tid med nära och kära - grillfester , fikastunder och en mysig helg i sommarstugan, såg Dalai Lama i Lund! Firade en mysig påsk i Stockholm med släkt och fick tid att vila upp mig under lovet.
MAJ - Kärlek, stress, lycka
Månaden då det blev han och jag, då vi utvecklade vår vänskap till kärlek och då jag inte brydde mig om konsekvenser utan vågade ta steget, och det slutade inte i katastrof som jag hade trott. Nykär och lycklig. Jag återupptog fotograferandet och jag drömde om min framtid. Dansen kändes överlag jobbigare och jag gjorde vad jag kände mig tvungen till och fortsatte satsa på teorin. Var ordentligt stressad ett tag över allt som skulle göras. Men tiden i skolan tog jag vara på iallafall, en månad kvar till studenten kändes ut i fingertopparna. Det var bal och jag gick med min bästa vän Daniel som planerat sen länge, underbart att få gå med honom som jag delat så mycket med under dessa tre år. Jag och Jessika höll ett halvseriöst tal, vi åt god middag och dansade hela natten lång och min söndriga klänning är bevis. Underbart minne.
JUNI - studentlycka, festligheter, uppskattning
Wow, denna månad var fylld av festligheter. Träffade vänner jag inte träffat på länge, femkamp, skattjakt, turer till stranden, härlig midsommar och inte minst studenten. Min syster kom och överraskade mig under sommarshowen och var med mig på min student och det uppskattade jag enormt, min farbror och faster kom från stockholm och vi hade middag på dagen med familjen. Firade ännu mer med fest några dagar senare med nära och kära i sommarstugan och hade det grymt trevligt. Att ta studenten var fantastiskt, hela dagen var vi alla uppe i varv, att gå upp kl 06.00 var inte alls jobbigt och man kunde inte få en bättre start på dagen än champangefrukost i botaniska. Vi vandrade genom stan och skrek och sjöng tills vi var hesa, vi hade mysig lärarlunch och en sentimental avslutning på scen med och utan publik. Vårt flak var bäst och alla var på topp, middag med familjen och sedan vidare till Ina och Daniel för att avsluta i Malmö på efterfest. Helt fantastiskt, overkligt att tänka tillbaka på. Jag kände mig rätt tom efter studenten och framtiden låg som en dimmig slöja framför mina ögon. Min rygg var ett ständigt orosmoment och jag var osäker på om mitt beslut att stanna i Kristianstad till hösten var det bästa beslutet. Jag kände hunger efter att åka iväg, jag ville utomlands, jag ville utmana mig själv och jag hade bråttom. Just då förstod jag inte vad lugn var och jag hade svårt för att låta tiden leda mig till rätt väg.
JULI - Rastlöshet, beslutsånget
En sommar utan så mycket jobb, lite vimmelfotografering när det behövdes under vissa helger och kristianstadsdagarna. Oroade mig mycket över framtiden och försökte lista ut vad jag skulle göra med Australien, och hur, och när, och om jag vågade. Jag sade upp mitt rum i lägenheten i Lund och tömde den, flyttlådor tillbaka till min hemstad Kristianstad och motivationen låg inte på topp. Min rastlösa själ fick nog av det mesta just då och bokade en biljett till underbara Grekland precis i rättan tid eftersom jag var i stort behov av att komma iväg ett tag. Två veckor in i augusti månad spenderade jag i Kos med sol, upplevelser, utflykter, bad, fest, besök i Turkiet, härligt folk och paus från vardagen.
AUGUSTI Förvirrad, stolt, glad, ledsen
Resan till Grekland gjorde att min sommar kändes som en sommar och därefter fortsatte kalaset och min kusin gifte sig. Festligheter på både gott och ont när nästa var avskedsfest för mina vänner Daniel och Ina. Mina närmaste och bästa vänner skulle ut på äventyr, England och Tanzania. Det gjorde mig så fruktansvärt glad och stolt, samtidigt ville jag kidnappa de så att de aldrig skulle åka och bara stanna med mig. Mycket skratt, mycket tårar. Först nu började jag inse att verkligheten inte bara smög sig närmare utan att jag faktiskt stod mitt i den, omringad av den. Jag och mina vänner vill så mycket och vi har alltid haft drömmar, liknande drömmar men ändå så olika på olika håll i världen. Nu var det snart dags för två av mina vänner att förverkliga de.
SEPTEMBER Ny vardag, jobb, planering
Min nya vardag tog plats, mina närmaste vänner befann sig på olika håll i världen och jag hade fått min plats. Jag började jobba på musikskolan och kulturhuset barbacka med dans varje dag. Trivdes direkt som fisken i vattnet. Jag hade turen att få ett underbart jobb men roliga uppgifter och ansvarsområden, planerade föreställning, var med när Barbackas danskompani startades och gjorde massor av kul med dem, jag började koreografera och lära ut till musikalgrupperna Flash och stars som ska sätta upp "Footloose" och "coffehouse by cats" nästa termin, började undervisa i barndans, jazz, modern och street och fick hålla i streetklass på c4-gymnasiet. Jag planerade en hel del inför framtiden och jobbade mycket med ansökning till Griffith university.
OKTOBER Funderingar
Jag fick mitt antagningsbesked från Griffith university och kom in på fotolinjen. Överlycklig och förvirrad, med blandade känslor jobbade jag på här hemma och försökte lista ut vad mitt nästa steg skulle bli. Jag lade ner mycket tid på att planera inför danskompaniets föreställning. Hade det lite jobbigt med min hälsa ett tag men blev bra hyffsat snabbt som tur var :) Spenderade de flesta av helgerna i Lund!
NOVEMBER - Äntligen
Ansökte även till Creative industries på Queensland University of Technology och blev antagen! Tackade ja direkt och började organisera upp allt som ska göras, mådde bra och saker och ting började falla på plats! Mycket jobb med kompaniet, vi gjorde massa kul, workshops och besök på skånes dansteater.
DECEMBER- Händelserikt, mysigt
Jobbet gick toppen och jag hade så kul. Vi hade premiär av vår föreställning Vintervitt, jag var i Lund en hel del och jag träffade vänner jag inte gjort på länge. Jag åkte upp till min pojkvän för att överraska honom på julen och vi hade en mysig vecka innan vi kom ner igen för att fira nyår med härliga människor!
Tänker tillbaka
Mitt och Daniels projektarbete var att åka till Gambia och undervisa i dans.
De första dagarna efter att vi kom hem från resan var hemska. Jag kände mig tom och ensam och jag kände mig inte bekväm alls. Det vi fick uppleva under två veckor där gav mer än vad flera år skulle ge här hemma. Daniel sa till mig efter första dagen att vi skulle kunna åka hem direkt och ändå ha lärt oss sjukt mycket. Varje dag var fylld av nya intryck, känslor och upplevelser. Jag hatade att vi bodde på hotell medan hemlösa gick omkring bara några meter ifrån det "konstruerade paradiset". Det fick en att känna sig så bortskämd och dålig. Första gången vi åkte igenom en by var det som att allt bara stannade. Min stress stannade, mina begär och mina behov stannade och man kände sig riktigt löjlig. Man tänkte igenom alla sina oväsentliga i-landsproblem och skämdes. Jag trodde att jag var förberedd, jag visste att vi skulle få se fattigdom. Jag har rest och sett människor som lever i fattigdom, jag visste om att det skulle bli hemskt att se men jag tänkte att jag skulle klara det. Men det gick inte att förbereda sig. Det gick inte att hantera. Man blir ledsen över att man inte kan göra så mycket, vi kunde till exempel köpa en påse med 50 kg ris och ge bort, men det var bara till en familj. De andra familjerna då? De som står utan ris? Vad gör man då, när man inte kan ge så mycket som man vill? En dag stannade vi längs en väg där ett gäng barn stod, vi tänkte ge bort lite pennor som vi hade med oss och de blev först jätteglada. Sen förvandlades glädjen till desperation och de började slåss om pennorna. De drog i våra kläder och händer, de bet och sparkade på både varandra och oss och vi fick till slut hoppa in i bilen och åka därifrån i chock. Daniel sa senare till mig att man i Sverige trängs och blir djuriska för att få bästa platserna i bussar eller när det är mellandagsreor men här är det fullt slagsmål för att få tag i en penna.
Jag minns speciellt en tjej som jag träffade på en färja. Hon kom från Danmark och har startat en organisation tillsammans med några kompisar för att hjälpa människorna i Gambia. Informera de om mänskliga rättigheter och ta hand om barn. Hon säger att det största problemet är att folket inte är medvetna om vad de har rätt till eller inte. Hon berättade att det i Gambia är väldigt vanligt med barn som säljer sig... Många barn förstår inte att det är fel och tror att det ska vara så, de får mat i utbyte. Hemskt.. Hon hade berättat för barnen hon tar hand om hur viktigt det var att tvätta händerna, det hade de aldrig ens tänkt på. När de fick se vad tvål kunde göra blev de helt paff. " We cant change the world but we can change one persons world" - sa hon. Och det är så sant, att sprida kunskap till en person är mer givande än vad man tror - för den personen sprider i sin tur vidare till någon annan. Hon borde vara hemma från Gambia nu och jag har fått hennes mail så jag tänker höra av mig till henne.
Fast trots alla hemskheter så hade alla människor där en jättepositiv inställning till allt! Gambia kallas för "The smiling coast of Africa" och det stämde verkligen in. Folk var glada och uppskattade livet och det de hade. Vi åkte dit för att undervisa men vi lärde oss minst lika mycket vi med. Inspirerande människor.
Kärt återseende
Så här sent in på natten när ingen annan är vaken och man inte har något speciellt att göra börjar man klicka runt på internet istället. Pratade med Daniel på telefon innan ikväll och gick då in på hans blogg. Det slog mig hur längesen det var jag läste bloggar och än mer längesen jag själv skrev något här. Så nu sitter jag här och bloggar ännu en gång. Jag tänker inte satsa på att bli värsta modebloggerskan eller något sånt, denna bloggen är till för att jag ska kunna skriva av mig, dela med mig av tankar och den är speciellt bra nu när jag närmar mig studenten. Här kan ni som vill uppdateras och se hur jag väljer att göra efter att ha slutat gymnasiet.
Det är inte lång tid kvar nu och det är både skrämmande och härligt på samma gång. Jag längtar samtidigt som jag minst av allt vill lämna ifrån mig mitt rum i Lund, lämna tryggheten och rutinen man känt och skapat under dessa tre åren och värst av allt - lämna vännerna. Men å andra sidan kan jag knappt bärga mig, jag vill ut, jag vill upptäcka nya grejer, jag vill resa, jag vill klara mig helt själv, jag vill träffa nytt folk, jag vill utmanas. Inte ens två månader kvar nu.
Apropå att sluta skolan så var jag på klassträff idag och träffade min gamla klass från högstadiet. Alla var inte där och det var ju synd men det var skoj att träffa de som var där, kärt återseende :)
CIAO
Att lyckas
Idag var jag och min faster på fotografiska museet, ganska nystartat och riktigt bra! Fotografer som har utställningar nu är Annie Leibovitz, Lennart Nilsson, Vee Speers, Joel Peter Witkin och Anders Petersen.
Gillar verkligen Annie Leibovitz, hon för in något extra i varje foto. Alla bilder blir något unikt! Det är det som krävs antar jag.. Man måste väl tillföra något extra till sin konst om man vill lyckas. Vare sig man är dansare, fotograf, författare eller något annat. Annars syns man inte, annars blir man inte upptäckt eller ihågkommen. Det är synd på ett sätt, att sånna branscher ska vara så prestationskrävande och tävlingsinriktade. Inte ofta man lever på fast mark utan allt oftare som man flyger runt ovetandes om det man tillför ska bli något lyckat. Men om man väl är en av de som faktiskt lyckas.. Då kan man vara glad, för konkurrensen där ute är hård. Det finns otroligt många duktiga fotografer och dansare, hur ska man ta sig till väga för att lyckas? Handlar det enbart om vilja som många säger, som jag själv har hävdat "vill man så kan man"? Eller krävs det mer? Handlar det om ren tur, kontakter, pengar eller helt enkelt en stark ambition? Det är nog en blandning av allt, men jag tror att är det meningen så är det och då blir det. I vilket fall som helst så har AL definitivt lyckats!
Gillar verkligen Annie Leibovitz, hon för in något extra i varje foto. Alla bilder blir något unikt! Det är det som krävs antar jag.. Man måste väl tillföra något extra till sin konst om man vill lyckas. Vare sig man är dansare, fotograf, författare eller något annat. Annars syns man inte, annars blir man inte upptäckt eller ihågkommen. Det är synd på ett sätt, att sånna branscher ska vara så prestationskrävande och tävlingsinriktade. Inte ofta man lever på fast mark utan allt oftare som man flyger runt ovetandes om det man tillför ska bli något lyckat. Men om man väl är en av de som faktiskt lyckas.. Då kan man vara glad, för konkurrensen där ute är hård. Det finns otroligt många duktiga fotografer och dansare, hur ska man ta sig till väga för att lyckas? Handlar det enbart om vilja som många säger, som jag själv har hävdat "vill man så kan man"? Eller krävs det mer? Handlar det om ren tur, kontakter, pengar eller helt enkelt en stark ambition? Det är nog en blandning av allt, men jag tror att är det meningen så är det och då blir det. I vilket fall som helst så har AL definitivt lyckats!
Från fotografiska museets hemsida:
"Annie Leibovitz (f. 1949) har genom sitt arbete under fyra decennier blivit en av världens mest inflytelserika fotografer. Utställningen Annie Leibovitz: A Photographer’s Life 1990-2005 väver för första gången samman hennes berömda uppdrag med de sällsynta privata fotografierna. Den omfattande utställningen utgörs av ikoniska fotografier av berömda celebriteter tillsammans med en personlig bildberättelse av hennes egen familj och nära vänner. Med nära 200 fotografier porträtteras i kronologisk ordning Annie Leibovitzs privatliv mot en bakgrund av den offentliga bilden.
Utställningen visar Leibovitzs porträtt av kända skådespelare som Al Pacino, Johnny Depp, Nicole Kidman, Brad Pitt och Scarlett Johansson. En av utställningens höjdpunkter är nakenporträttet av den höggravida skådespelerskan Demi Moore, vilket 1991 prydde omslaget av Vanity Fair och orsakade högljudda protester.
Utställningens hjärta utgörs av Leibovitzs personliga fotografier som skildrar scener ur hennes liv, såsom födseln och uppväxten av hennes tre döttrar, semestrar, återföreningar och relationen med föräldrar, släkt och nära vänner."
Snart, snart, snart...
...SNART bokar vi biljetter till Afrika! Kom hem till Daniel vid 12 och efter lite skitsnack och chill på balkongen satte vi oss ner och skrev ett brev till Gambiagruppen och sökte bidrag hos Lions, rotary och Inner wheel. Sen ringde vi till de och pratade lite mer för att få bättre info. Sten-Åke som vi pratade med var jättestöttande, det har skett ett kulturutbyte där tidigare med folk från Alingsås så han kunde nästan försäkra oss om att detta skulle gå att genomföra. Det ser ut som att vi åker den 2:a eller 4:e januari och stannar i två veckor. Jag har tittat på bilder från Gambia och jag längtar så otrooooligt mycket nu. TÄNK vilka underbara foton jag kan ta! Detta kommer bli grymt!
Gambia
Mamma kom för ett tag sen hem från Indien där hon hade jobbat med ett projekt för att ge skolbarn tillgång till rent vatten. När hon berättade om upplevelsen kände jag ett sug efter att få göra något liknande. Att hjälpa människor är något av det finaste man kan göra. Så nu är det dags att börja tredje året på gymnasiet och projektarbete börjar bli aktuellt. Tanken var att jag skulle göra en dansfotobok eller utställning med dikter och bilder. Jag hade redan börjat som smått med bilder till detta men när daniel berättade om hans plan för projektarbete kände jag att jag mer än gärna ville göra det istället. Det han hade tänkt sig skulle ge så mycket till både honom och andra och jag ville göra projektet med honom.
Han hade tänkt sig att åka till Gambia och undervisa dans för barn. Nu, någon månad senare ska jag och mamma alldeles strax åka ner till Kivik för att träffa Daniel och hans mamma, diskutera resan och förhoppningsvis snart köpa biljett till jullovet. Vi har mycket att planera och förbereda. Mycket är fortfarande rörigt men vi vet att vi vill och kommer genomföra detta. Vi måste kontakta skolor, dokumentera, planera vårt dansprogram och mycket mer. Jag skrev ett mail till Gambiagrupperna igår och frågade om de var intresserade av att bidra eller samarbeta med projektet och jag fick svar idag. De ville gärna hjälpa till med kontakter och skolor och det känns superkul!
Kommer skriva en hel del om detta projektet i bloggen :) Känns bra att göra detta. De kanske har en massa att lära oss om Afrikansk dans! Nu ska jag vidare till Kivik, CIAO!
Han hade tänkt sig att åka till Gambia och undervisa dans för barn. Nu, någon månad senare ska jag och mamma alldeles strax åka ner till Kivik för att träffa Daniel och hans mamma, diskutera resan och förhoppningsvis snart köpa biljett till jullovet. Vi har mycket att planera och förbereda. Mycket är fortfarande rörigt men vi vet att vi vill och kommer genomföra detta. Vi måste kontakta skolor, dokumentera, planera vårt dansprogram och mycket mer. Jag skrev ett mail till Gambiagrupperna igår och frågade om de var intresserade av att bidra eller samarbeta med projektet och jag fick svar idag. De ville gärna hjälpa till med kontakter och skolor och det känns superkul!
Kommer skriva en hel del om detta projektet i bloggen :) Känns bra att göra detta. De kanske har en massa att lära oss om Afrikansk dans! Nu ska jag vidare till Kivik, CIAO!
Likt vinden
Jag började blogga för vääldigt längesedan, först ville jag att det skulle vara en blogg endast om dans, har inte hittat så många rena dansbloggar. Men sen blev det en blogg om både dans, fotografi och allt annat jag känner för att skriva om. En period var jag väldigt aktiv men som för många andra är man aningen mer entusiastisk i början för att det sen dör ut, det gjorde det för mig. Men Daniel har peppat upp mig till att börja blogga igen. Tycker det är kul att mina vänner kan följa den, att jag kan dela med mig av bilder, texter och både nödvändig och onödig information om dansen och hur många pirouetter jag klarade av den där danslektionen med Sian.. Vill börja blogga igen för det och för att bara kunna skriva av sig lite. Har en del projekt igång till hösten som jag vill skriva om och låta folk följa så nu blir det en nystart för bloggen.
Jag bestämde mig för att lägga mig tidigt idag och försöka vända på dygnet, men ändå sitter jag uppe halva natten. Har spenderat kvällen med några avsnitt Sex and the city och Vänner, tacos och chips med dipp. Daniel har varit med på telefon i säkert mer än en timme, vilket är jättetrevligt! Förutom det har min inspiration varit på topp. har känt att jag vill måla i flera dagar nu, letade igenom hela huset efter duk och färger men jag hittar inte min lilla gömma. Det slutade med att jag vid 2 tiden inatt satt och lyssnade på Lars Winnerbäck och skrev dikter istället. Hans texter är en stor inspirationskälla! Av att ha lyssnat på låten "Elegi" ett par hundra gånger (overkill men ändå, nästan..) blev det en dikt. Jag har inte jobbat stenhårt med den men detta är vad jag kom fram till.
Du tittar på mig när jag dansar med vindens melodi
Vinden som gråter högljutt likt poetens elegi
Medan vågor slår mot den nakna bryggans slut
Och medan min kropp klagar i dansande attribut
Från Tydlig till vag, från synlig till luft
Har känslan stormat iväg som vindens oförnuft
Vi dansar i en cirkel, tillbaka till start
Och du och jag kommer ingenvart
Förrän vinden blåser ikapp vår tragedi
Och vi dansar tillsammans med blåstens melodi
Ludde
Saknar min lilla ninis! Han var precis som en hund, inte skygg och rädd som många kaniner. Utan han kom hoppandes och ville alltid vara sällskaplig. Om man la en penna framför honom, tog han den i munnen och kastade iväg den. Om man släppte honom lös ur buren hoppade han över alla trösklar i lägenheten och om man tittade på TV låg han raklång på min mage och var jättegosig. Innan han kastrerades kunde han dock vara ganska galen och markera sitt revir genom att släppa kaninpluppar här och var. Men gullig var han och jag kom att tänka på hur mycket jag saknar att ha en liten kanin att mysa med. Älskar djur, de säger ingenting. Men det verkar som att de förstår. Jag tyckte iallafall att Ludde märkte om jag var extra glad eller ledsen.. Hur konstigt det än kan låta. :)
Känslor
Är full utav de just nu. Vet inte om jag är glad eller ledsen faktiskt. Jag känner för att skriva av mig men det är inte helt okej att skriva allt jag tänker på här på bloggen där vem som helst kan se. I vilket fall som helst är det en del som tynger mig som inte borde vara så här. Jag är glad att jag har mina undrbara vänenr som jag alltid kan prata med :) Jag får försöka koncentrera mig på allt positivt och när jag tänker på det känns allt genast lite bättre :)
* Min, Annas och Erikas (Jonnas också kanske) roliga planer med Blueberry efter skolan :D
* Thriller live 31 oktober i Malmö
* Regina Spektor 13 december i Malmö
* Koreografitävling
* Revyn
* Min syster och jag på Kristianstads teater (Ska bli kul att se min flintskalliga pappa i brun peruk och mustach ;) )
* HÖSTLOV :)
Usch Sarah. Glöm det gamla och ha kul. Jag har mycket att se fram emot. Pratade med pappa på telefon nyss och oj vad jag saknar honom, han vet verkligen vad man ska säga för att göra saker bättre :)
Puss och Kram, nu blkir det idol och bakad potatis. Håller tummarna för Kristianstads Calle :D
* Min, Annas och Erikas (Jonnas också kanske) roliga planer med Blueberry efter skolan :D
* Thriller live 31 oktober i Malmö
* Regina Spektor 13 december i Malmö
* Koreografitävling
* Revyn
* Min syster och jag på Kristianstads teater (Ska bli kul att se min flintskalliga pappa i brun peruk och mustach ;) )
* HÖSTLOV :)
Usch Sarah. Glöm det gamla och ha kul. Jag har mycket att se fram emot. Pratade med pappa på telefon nyss och oj vad jag saknar honom, han vet verkligen vad man ska säga för att göra saker bättre :)
Puss och Kram, nu blkir det idol och bakad potatis. Håller tummarna för Kristianstads Calle :D
Inspirerad
Denna eftermiddag/kväll har spenderats på balkongen med en bok & mat. Nu letar jag runt efter bra dansfotografer på internet. Jag känner mig så inspirerad och vill bara fota NU. Var är min kamera? Den skulle levererats förra veckan men den fanns inte i lager, men den borde komma vilken dag som helst nu. Ser upp till dessa fotografer och blir väldigt inspirerad av deras arbete. Tur att jag går en dansutbildning, nu har jag en del dansare att fota. Så om ni dansare vill ställa upp på bild så blir jag glad, bara hör av er :)
Ett mål är att göra en dansfoto-bok någon dag :) Fotografen Tan Ngiap Heng har samlat 100 dansfotografier i en fin bok och det är något jag skulle tycka vore väldigt roligt att göra jag med.
Tan Ngiap Heng
brucemonk
loisgreenfield
Anna Diehl
Fotografier av Tan Ngiap heng:
Fotografier av Lois Greenfield:
Foton av Bruce Monk:
Ett mål är att göra en dansfoto-bok någon dag :) Fotografen Tan Ngiap Heng har samlat 100 dansfotografier i en fin bok och det är något jag skulle tycka vore väldigt roligt att göra jag med.
Tan Ngiap Heng
brucemonk
loisgreenfield
Anna Diehl
Fotografier av Tan Ngiap heng:
Fotografier av Lois Greenfield:
Foton av Bruce Monk:
Tänk positivt :)
Något som jag har ganska lätt för och som säkert många andra känner igen sig i är att oroa sig och slösa för mycket energi på fel saker. Under en period känns det som att mycket har stått emot mig och många saker som varit för mycket för mig har blivit svåra att hantera på rätt sätt, exakt vad behöver jag inte gå in på här där hela världen kan läsa om vad jag skriver. Men det är en del som jag har bekymrat mig över. Detta har påverkat mig på fel sätt och det viset situationen blivit hanterad har inte varit det bästa för mig eller folk i min närhet. De som vet, vet och de som inte vet kan säkert förstå vad jag menar ändå. Jag tänker iallafall skriva av mig om detta och dela med mig av saker jag har insett :)
Man måste lära sig att vända på saker och ting. Det är lätt att se negativt och inte inse att det oftast är bättre än vad det verkar egentligen. Jag tror man måste uppskatta vad man har mycket mer för att inse att de motgångar man stöter på kunde varit värre. Hur mycket i ens liv är dåligt egentligen? Man har hundra gånger mer saker att uppskatta än vad vi har saker att må dåligt över. Men tyvärr är det vanligast och lättast att koncentrera sig på de saker som stör en, eftersom vi tar allt annat för givet. Vi tänker för mycket på vad vi förlorat eller inte har istället för att tänka på det vi faktiskt har.
Man måste också lära sig att inte fastna i det som ändå inte går att göra något åt. Det finns ingen mening med att ångra, tänka igenom tusen gånger och försöka komma på lösningar till problem som redan är förbi. Man kanske gjort misstag, det gör alla. Men hur stora är de egentligen? Oftast är det bara naturliga reaktioner som får en att dra drastiska beslut. Varför ångra något som inte är mer än mänskligt? Det gäller att acceptera sitt eget och andras beteenden och gå vidare, lära sig att leva med det och inte fastna i det. Inte försöka kämpa emot något som tiden redan hunnit förbi. Om man fortsätter kämpa och försöka få något ogjort kommer man till slut fyllas av trötthet, oro, stress, negativitet. Jag tror man blir en lugnare människa om man lär sig ta stötarna, inte försöka putta tillbaka.
Självklart är detta lättare sagt än gjort. Men om man börjar tänka så här, Uppskatta och acceptera så är man en bit på vägen. Jag känner att jag fått en ny inställning till mycket och jag börjar hantera saker mer annorlunda jämfört med innan. Ibland krävs det något som väcker upp en och får en att inse. Hur tufft det än kan vara, så känner jag att det finns en bra anledning till det. Man börjar verkligen tänka efter och ändra på det sämre, till det bättre! Vissa saker som nu känns hemskt, kanske man kommer tacka för i framtiden. Något som fick en att vakna upp och inse att man måste ta hand om sig själv.
Vilket djupt och seriöst inlägg detta blev :P Ja, ibland behövs det också.
Jag, Pappa, Syster
Jag och Min svåger Paul
Syster, Jag, Bror
Bästa brorsbarn
Min Mamma!
Jag, brorsbarn, Mattias
Alltid mina fyra
Bästaste Kiwi
Babe!
ChoffsToffs!
favoritklassen
Godnatt!
MICHAEL JACKSON DÖD
Det är overkligt! Han är död. The king of pop lever inte längre. Det känns bara fruktansvärt..
http://www.svd.se skriver att han dog av en hjärtattack tidigare denna torsdagen. När han kom till sjukhuset låg han redan i koma. Han hade hjärtstillestånd redan när sjukpersonalen anlände till hans hem vid lunch. Varför? Varför just han och varför just nu?
Jag tycker synd om honom som inte fick chansen att genomföra "This is it" konserten. Jag tycker synd om alla dansare - audition:
Dessa dansare blev överlyckliga när de fick beskedet om att de kom med, förstår hur de känner. Jag skulle inte kunna förklara min glädje om jag skulle valts ut som en av bara ett fåtal dansare som skulle få dela scenen med "The king of Pop" Då kan man verkligen säga att en dansares dröm fullbordats. Och nu kommer de inte få stå på Londons O2 arena och dela scenen med honom. Alla ljud och ljustekniker, producenter, projektledare och övrig personal som arbetat hårt för denna konserten. Jag tycker synd om hans familj, La Toya hade setts rusande till sjukhuset i tårar tidigare. Hans tre barn som kommer få gå igenom en tuff tid, jag tycker synd om alla människor som någonsin stått nära Michael, fått lära av honom och lärt honom som får gå igenom denna förlust. Jag tycker synd om alla fans som stått honom trogen, som köpt biljetter till hans konsert och som inte får chansen att uppleva det.
Jag minns alla gånger jag och mina kompisar tittat igenom hans videos om och om igen, dokumentärer, gråtit till "You are not alone" och "Will you be there", sjungit med av glädje till "The way you makin me feel" Och somnat till "Earth song" Jag och de som brukade fantisera om att träffa honom, planera resor till neverland och drömma om mötet och sen vakna upp i besvikelse. Det är minnen det. När vi gick ut på stan på hans födelsedag för några år sedan, med bärbar stereo, plakat och tshirts. Lyckokänslor.
Jag och en vän skulle egentligen sett konserten den 14 juli, den blev uppskjuten till mars 2010, vi köpte nya biljetter till den 10:e september detta året och det går inte att förklara hur mycket vi har sett fram emot London-resan. Jag trodde aldrig att jag skulle få chansen att se MJ live, trodde hans uppträdardagar var över. Men med den glöd och passion han har borde man inte vara förvånad över hans comeback egentligen. Nu fick jag chansen att kunna se honom sjunga, dansa och visa sin omätbara talang live men nu är det över. "This is it" bokstavligt talat för Michael Joseph Jackson.. That was that
29 augusti 1958 - 25 juni 2009
Lindsay Lohan: NO OMG ... sending my love and prayers out to Michael and his family ... i feel sick..
Marlon Wayans: My prayers, my love, my heart goes out to michael jackson and the entire jackson family. I pray so hard for them. I'm crushed! Please pray.
Pete Wentz: Prayers and thoughts with michael jackson ... I haven't hope in so long that news isn't true.
Kim Kardashian: Wow I am truly in shock that Michael Jackson has passed away! I love u Jackson family, my prayers are with the whole family!
Tillägnat alla fans och Michael Jackson: You are not alone -
Michael Jackson - You Are Not Alone (Official Music Video)
Another day has gone
I'm still all alone
How could this be
You're not here with me
You never said goodbye
Someone tell me why
Did you have to go
And leave my world so cold
Everyday I sit and ask myself
How did love slip away
Something whispers in my ear and says
That you are not alone
For I am here with you
Though you're far away
I am here to stay
But you are not alone
For I am here with you
Though we're far apart
You're always in my heart
But you are not alone
'Lone, 'lone
Why, 'lone
Just the other night
I thought I heard you cry
Asking me to come
And hold you in my arms
I can hear your prayers
Your burdens I will bear
But first I need your hand
Then forever can begin
Everyday I sit and ask myself
How did love slip away
Something whispers in my ear and says
That you are not alone
For I am here with you
Though you're far away
I am here to stay
For you are not alone
For I am here with you
Though we're far apart
You're always in my heart
For you are not alone
Whisper three words and I'll come runnin'
And girl you know that I'll be there
I'll be there
You are not alone
For I am here with you
Though you're far away
I am here to stay
For you are not alone
For I am here with you
Though we're far apart
You're always in my heart
For you are not alone
For I am here with you
Though you're far away
I am here to stay
For you are not alone
For I am here with you
Though we're far apart
You're always in my heart
For you are not alone...
<3
