Jag satt i bilen häromdagen och hörde på radio att det skulle vara synliga stjärnfall över hela Sverige under tre nätter. Har inte sett något än men ska allt ut och titta inatt, man ska tydligen kunna se 50-60 stjärnfall i timmen som mest. Tänk vad mycket man kan önska sig ;)

Jag är jätteglad nu och mår bra! Men det är vissa saker som stör mig som jag vet kommer tycka är jobbigt i höst. Det är inte mycket, men tillräckligt för att jag ska tycka det är tufft att hantera. Skolan kommer förmodligen bli väldigt jobbig, linjen jag går är inte världens slappaste och ca 4 timmars dans per dag tar väldigt mycket på en, speciellt när man har teori att satsa på också. När jag kom in var jag bombsäker på att jag skulle klara det och att dansen var det jag ville hålla på med. Under 2 år har jag fortfarande haft de tankarna men samtidigt har andra funderingar spökat. Är detta verkligen min grej? Kommer jag klara mig som dansare i framtiden? Räcker kroppen till? Missförstå mig inte nu, när jag läser igenom det jag skrivit så förstår jag att det kan verka som att jag är helt missnöjd med mitt gymnasieval. Så är det inte, det finns otroligt många positiva sidor också och jag ångrar verkligen inte att jag började där! Men detta får mig att tänka, och önska att jag ska kunna hantera pressen och stressen i skolan bra, vilket har varit väldigt svårt. Främst eftersom jag inte är säker på om det är dansen jag ska hålla på med sen, även om jag älskar det. Jag önskar att jag kommer kunna se de positiva sidorna i det lättare, jag får påminna mig själv oftare om dem. För det finns otroligt mycket bra med skolan. Jag har utvecklats i dansen, Har jätteduktiga lärare, trivsam och hemtrevlig skola, vi får chans till bland annat koreografitävlingar och större produktioner, jag har träffat underbara vänner, Jag har vuxit som person, Jag har flyttat hemifrån och jag trivs i Lund och med mina rumskompisar... :) Jag önskar att det blir bra i skolan och att jag kan känna motivation till det igen!