Om att höra de outsagda, om att snida en ask i det vackraste rosenträ, viska ett poem in i den och försluta den, skicka den med hästburen kurir över tundran med fara för sitt liv, för att öppnas av den du älskar men inte kan nå. Kan du höra det viskade poemet? Det andäktigt viskade orden? 
Älskar du verkligen? Om längtan.

Förhoppningsvis klarnar det upp så vi kan cykla dit tidigare med picknick :)