Jag gick på bio här om dagen med min bästa kompis och min pojkvän och vi såg Benjamin Buttons otroliga liv. En rörande och fin film som får en att tänka efter. Den hade allt, drama, fantasi, tragik och komedi. Man skrattade, lyssnade noga, tog till sig, fick lite tårar i ögonen och skrattade lite till :)
Den har nog blivit till en av mina favoritfilmer! Jag tycker i vanilga fall mest om realistiska filmer men trots att denna var full av fantasi så var den otroligt bra. Det är just den fantasin som jag tycker är så otrolig. Att ingen har kommit på att göra en sådan här film tidigare! Jag kände en medkänsla under hela filmens gång och jag kunde tänka mig in i situationen. Själva sättet filmen var gjord på påminde om "The notebook" som jag också tycker om väldigt mycket. Filmen var fin rakt igenom med bra budskap, Att tid och ålder inte har någon betydelse och att man ska göra så bra man kan av situationen man är i. Om man misslyckas så ska man försöka ha styrkan till att börja om igen. Att man ska acceptera hur det ligger till och leva livet!

Film kan förmedla så mycket och visa så mycket. När man skapar film kan man skapa vad som helst och få tittaren att tänka. Vissa filmer är ju inte riktigt så, och de kan också vara jätteroliga att titta på. Man behöver något lättsamt också. Men vissa filmer använder verkligen skapandet och visar något som man faktiskt blir berörd av och det gjorde denna filmen. Man fick följa en man under hans liv, Visserligen ett lite annorlunda liv men det är det som gör det så bra! Att man får se hur mannen hanterar allt och accepterar det. Och man kommer historien så nära. Allt var så bra gjort och skådespelarna var väldigt bra!

Min favoritdel var slutet, när man fick se hur hans liv slutade. När han var barn såg han ut som en gammal gubbe och hans kärlek var ett vanligt barn. De båda satt då och lyssnade på när flickans mormor läste samma bok som Flickan själv läser för Benjamin när han är ett litet barn och hon är gammal. Det var en häftig effekt. Hon såg honom glömma hur man pratade fast som en liten pojke istället för en gubbe. Hon såg honom bli mindre och yngre och glömma hur man skulle gå, till slut glömde han hur man pratade och hon var en gammal dam när han låg som ett spädbarn i hennes famn och somnade in. I filmen sa hon "Han gav mig en blick som visade att han visste vem jag var"
 
Jag blev tagen av denna historien. Man föds ovetande om hur man ska ta hand om sig själv och man dör likadant, "Livets cirkel" vad spelar det för roll om det går åt andra hållet?  En favorit? Absolut :D 
Se den!